Sten, brons och järn

Det är uppenbart vad som utmärker de tre arkeologiska åldrarna: på stenåldern hade man verktyg och vapen av sten, på bronsåldern av brons, och på järnåldern av järn – per definition, som man säger.

Men vad gäller åtminstone de två första så är gränsdragningen egentligen rätt godtycklig.

Tyvärr är ju begreppen stenålder och bronsålder efterkonstruktioner som gjordes på 1800-talet, en sorts sorteringsprinciper, som bara speglar en liten del av den praktiska verkligheten. Brons var en oerhört exklusiv vara, nyttjad av fåtalet till lyxvaror, stenen spelade länge än stor roll för folk i allmänhet. Och när det gäller inlandet i Norrland så hoppade man nära nog över bronsåldern helt, det blev järnålder efter stenålder omkring Kristi födelse. Samma sak inträffade på andra håll i världen.

- Tomas Johansson, Forntida teknik (ICA Bokförlag 1993), sid 40

Inte för att klandra dåtidens arkeologer (i synnerhet inte Thomsen, den danske musei-mannen som lanserade "sorteringsprincipen"), men nog är det typiskt och tänkvärt, att en enkel klassificering lever kvar även sedan man lärt sig ofantligt mycket mer om det som skall klassificeras.

Notera även att åldrarna definieras olika för olika delar av världen (där de alls är relevanta, som sagt). Grekisk bronsålder inträffade avsevärt tidigare än skandinavisk, och så vidare.