2008-05-18

Kristendomen i Norden före vikingatiden

Redan på 500-talet kände skandinaver till kristendomen, nästan ett halvt millennium tidigare än vad forskningen hittills trott. Arkeologerna Ulf Näsman och Charlotte Fabech sätter nytt ljus på perioden före vikingatiden.
- Vetenskapsrådet: Sverige började bli kristet redan på 500-talet

Skulle kristendomen ha varit totalt okänd i Skandinavien innan vikingarna började med sina äventyrsresor? Nej, det är det förhoppningsvis ingen som tror, mer än kanske den som skrivit texten ovan för självaste Vetenskapsrådet. Så här står det i en artikel i tidningen Dagen (där åtminstone mina förväntningar på vetenskaplighet åtminstone inte är högre), flitigt citerad av andra media:

Sverige började bli kristet redan på 500-talet, alltså nästan 500 år tidigare än forskningen hittills trott. Det visar ny forskning som gjorts vid Högskolan i Kalmar och som utmanar etablerade sanningar inom arkeologin.
- Dagen: Kristendomen kom till Sverige före vikingatiden, 15 maj 2008

Så var det med den saken. Men Näsman & Fabech kommer med annat som kan ifrågasättas (samtliga citat nedan från Dagen), när man inte sparkar in vidöppna dörrar.

Från 300-talet och framåt hittar vi föremål med symboler som visar att man måste ha pratat och umgåtts med människor som var kristna.

Men att smycken i guld (som är det exempel som nämns) letat sig upp hit från kristenheten behöver ju inte vara ett resultat av kulturellt utbyte, för sådana ting har aldrig haft svårt att få fötter - så att säga. (En motsvarighet skulle kunna vara de arabiska mynt som hittats i Birka, och som givetvis inte utgör bevis på att muslimer besökt orten när det begav sig, av samma orsak.)

Ulf Näslund menar att den fornnordiska religionen influerats av olika typer av kristendom långt tidigare. [...] "Den fornnordiska religionen var inte så hednisk som man tror. Den var en blandprodukt."

Vad den långsökta liknelsen (i Vetenskapsrådets artikel) med en "korsfäst Oden" beträffar så är det väl närmast teoretiskt omöjligt att finna två någorlunda avancerade mytologier, där ingen detalj i den ena inte kan liknas vid någon detalj i den andra. Det jag hört i denna stil förut har gällt Jesus-lik Balder (stavad "Baldur" i Dagen) samt Ragnarök/Apokalypsen, och har just inte varit särskilt mycket mer övertygande.

Å andra sidan finns det drag som kan spåras i flera indoeuropeiska religioner - fast då kan det lika gärna vara resultat av arv som av lån.

1 kommentar:

Anonym sa...

Den religiösa fantasin är begränsad. Gnosticismen liknar buddhismen i sina grundtankar (minus själavandringen) men någon uppenbar länk finns inte och avståndet i tid och rum är betydande. Gnosticismen liknar även den långt senare katarismen trots att det också där är stort avstånd, framför allt i tid.

Som jämförelse kan sägas att nästan alla kulturer uppfunnit spjutet oberoende av varandra. Vissa vill ha det till att legenddjuret draken har uppkommit i alla eller nästan alla kulturer oberoende av varandra. Givet en någorlunda generös definition av vad som är en vampyr så är det en annan sak som uppfunnits i en massa kulturer oberoende av varandra. Man skall inte vara alltför snabb att anta kulturellt inflytande.

Sensemaker